Direktlänk till inlägg 7 maj 2011
Att känna sig ensam är något jag gör nästan dygnet runt, jag kan vara bland hur mycket folk som helst men ändå känna mig så ensam och ''osynlig''. Folk kan prata med mig, jag lyssnar men är även i min egna lilla värld. Jag har några få bästa vänner som jag verkligen älskar, de betyder mycket för mig. Jag har en pojkvän som jag älskar mest utav allt, han är mitt liv. Utan han finns inte jag, han gör mig stark. Han gör så att jag inte känner mig ''osynlig'', han gör så mycket bra saker för mig. Han är min bästa vän. Han betyder allt för mig. Utan honom känner jag mig ensam.. Jag vill ha honom nära mig dygnet runt, men det går inte alltid och det är jobbigt.
Jag har ensamfobi, jag klarar inte av att vara ensam för då får jag panik. Jag får sån jävla panik så att jag bara gråter och gråter och kan inte sluta.. Jag har alltid varit rädd för att vara ensam.
Det har hänt mycket sen sist jag skrev, orkar inte rabbla upp allt. Det har varit både bra och dåligt! Jag har inte haft lust till att blogga och jag ber om ursäkt för det.Har iaf börjat skolan igen, för några veckor sen. Har lite uppgifter som måste...
.
Tjej som snart är 18 år. Jag bor i hedemora. På min blogg kan du läsa om min vardag och lite annat smått och gott.
Vill du veta mer? Fråga mig i rutan nedanför.